Vad är en tunnbindare?

Oavsett tidsepok har arbete alltid varit en del av den mänskliga upplevelsen. Många människor tillbringar större delen av sin dag på sina jobb. Det här var lika sant förr som det är i dag. Att lära oss om våra förfäders yrken kan ge oss djupare insikter i deras liv. Låt oss i dag lära oss mer om tunnbindare.

Tunnbindarnas historia

Tunnbindare är hantverkare som gör fat, tunnor, hinkar och andra behållare av trä. Tunnbindare har funnits i tusentals år, och arbetande tunnbindare tillverkar fortfarande trätunnor för hand i dag.

Tunnbindarens arbete var avgörande för att utöka handeln och upptäcktsresorna runt om i världen. I tunnorna förvarades mat och vätska på ett säkert sätt, och de var stadiga nog att tåla tuff behandling på fartyg och i karavaner. Den runda formen på tunnorna passade bra för stapling och hantering. Tunnor användes ungefär som kartonger används i dag.

Arkeologiska bevis tyder på att tunnbinderihantverket, i vilket man tillverkade öppna fartyg av trä och vass, har funnits sedan de forntida egyptiernas tid. Kelterna, med sina färdigheter i järnframställning, anses ha lagt till metallringar när de tillverkade tunnor omkring 200 f.Kr.

De gamla romarna förbättrade senare konsten och standardiserade storlekar och var de första som använde tunnor för vinframställning. Den romerske historikern Plinius den äldre skrev om fat i sin bok Nauralis Historia, bok XIV: ”I närheten av Alperna lägger de sitt vin i träkärl med ringar runt om. Under de kalla vintrarna tänder de till och med eldar för att skydda vinet från effekterna av kylan.”

Tunnbinderiets hantverk spreds över hela medeltidens Europa. Tunnbindare var också bland de första som kom till den amerikanska kontinenten och tog med sig sina välbehövliga färdigheter för att producera tunnor för lagring av mat och andra viktiga föremål.

Tunnbindare arbetade ofta både på land och till sjöss. På fartygen tog de hand om reparation och återanvändning av fat och tunnor, en viktig del av fartygens förnödenheter. På land arbetade de ofta i bryggerier och producerade fat, kaggar och tunnor. Tunnbindare i byarna gjorde så kallade ”vita tunnor”. De skapande kärl av stavar med raka eller avsmalnande sidor. Den här metoden används för att göra hushållsartiklar som smörkärnor, hinkar och krus.

Eftersom tunnbindare tillverkade välbehövliga verktyg för lagring och transport av varor, fick de bra betalt och var högt ansedda i samhället. Tunnbindare var involverade i handelsreglering, standardiserade mått och lokal politik. På 1300-talet skapade de ett skrå i Storbritannien som hette The Worshipful Company of Coopers, som fortfarande är aktivt i dag.

Under 1900-talet minskade efterfrågan på tunnor på grund av att man uppfann metallkärl, transportcontainrar och kartonger. I dag används tunnor mest för lagring av vinäger och alkohol. Eftersom vissa alkoholer lagras bäst i träbehållare hålls tunnbinderiets hantverk levande.

Vad gör tunnbindare?

Tillverkning av tunnor, eller tunnbinderi, är ett mycket kvalificerat yrke som är både fysiskt och mentalt krävande. Tunnbindare arbetar med specialverktyg, väljer ek av hög kvalitet, arbetar med träet, använder matematik för att beräkna stavarnas storlek och form och böjer stavarna. På 1800-talet lärde sig tunnbindare yrket genom ett lärlingssystem där det tog upp till 7 år att bli tunnbindarmästare.

Historiskt sett var det tunnbindarens assistent som specialiserade sig på att montera metallbågar runt tunnorna eller hinkarna. Så småningom tog tunnbindarna över rollen och blev skickliga i att både tillverka tunnorna och montera bågarna.

Olika slags tunnbindare

Det finns tre huvudtyper av tunnbinderi: vitt, torrt och vått.

Vitt tunnbinderi är tillverkning av hinkar, smörkärnor, baljor och hushållsutrustning. Dessa produkter görs vanligtvis av tunnbindargesäller.

Torrt tunnbinderi är tillverkningen av tunnor för att förvara torra varor, såsom mjöl, tobak och grönsaker. Dessa tunnor är utformade för att hålla fukt ute. En mästartunnbindare kunde göra upp till 10 tunnor om dagen.

Vått tunnbinderi är det mest tekniska. Vid vått tunnbinderi görs tunnor för att förvara vätskor, inklusive vatten, vin, whisky, olja och färg.

Hur tunnor tillverkas

Processen att tillverka en tunna inkluderar att välja ek av hög kvalitet, dela upp träet i stavar, torka träet och hyvla stavarna till önskad storlek och form. Varje stav måste noggrant mätas och skäras för att göra tunnan vattentät.

När träet har hyvlats formas stavarna till en cirkel inuti metallringarna. Träet värms upp för att göra det smidigt för de sista ringarna som ska placeras runt tunnan. Tunnor ”rostas” eller bränns ofta för att filtrera bort föroreningar och släppa ut träets smak i vätskan (vanligtvis alkohol). Processen tar flera timmar att slutföra.

Efternamn från tunnbindaryrket

Efternamn är en del av vår identitet och speglar ofta vårt arv, men så har det inte alltid varit. När samhällen expanderade blev efternamn ett sätt att särskilja individer och blev ärftliga.

En del efternamn har sitt ursprung i en persons yrke, till exempel Cooper (ö.a. tunnbindare på engelska). Om du heter Cooper i efternamn kan vetskapen om bakgrunden till ditt namn ge dig insikter i dina förfäders liv.

Ordet cooper kommer från det latinska ordet cuparii, som betyder ”fatmakare” eller tunnbindare. Namnet kommer också från medeltidsholländska küper, från kupe, som betyder ”fat”.

I England har yrkesefternamnet sitt ursprung under medeltiden som couper. I dag är det ett vanligt namn som rankas på 29:e plats i Storbritannien. Det används också ibland som förnamn.

På grund av att tillverkning av tunnor är vida utbrett finns namnet Cooper på många språk. Ett besläktat yrkesnamn är Hooper, som var assistenter som arbetade med tunnbindare för att passa bågarna runt tunnorna. Här är några varianter av efternamnen ”Cooper” och ”Hooper” på olika språk. Se om du kan hitta ditt efternamn.

Har du ett yrkesefternamn? Upptäck ursprunget till ditt efternamn med en sökning på efternamn.

Hitta dina förfäders yrken

Att lära sig om sina förfäders yrken är inte bara intressant, utan också till hjälp för att förstå deras liv. Det kan leda till att du lägger till namn i ditt släktträd.

Du kan lära dig mer om din familjs yrken med hjälp av folkräkningsuppteckningar. Ibland innehåller också födelse- och dödsuppteckningar, passagerarlistor, inkallelseorder, adressförteckningar och dödsannonser information om hur människor förtjänade sitt uppehälle.

Du kan hitta folkräkningar och andra uppteckningar kostnadsfritt på FamilySearch.org.

Lägg till den information du hittar om dina förfäder och deras liv i ditt släktträd. Om du inte har ett släktträd än är bästa tiden att börja nu!