Finns det något speciellt du minns från din barndom? Var det ett tillfälle när du besökte dina vänner eller släktingar? Var det när du tappade din första tand? Eller var det kanske när du fick en födelsedagspresent? De kan kännas som enkla minnen, men dina barndomsminnen kan skapa en grund för resten av ditt liv.
Låt oss titta närmare på hur vi skapar barndomsminnen, hur vi kan dela de minnena och hur de minnena formar våra liv.
Vad är barndomsminnen?
Uttrycket ”barndomsminnen” syftar på minnena vi formar under barndomen. Visste du att de flesta vuxna inte minns så mycket från innan de var två och ett halvt år gamla? Forskare brukade tro att det var för att bebisar inte har ett fullt utvecklat minne, men färska studier tyder på något annat. Det finns två saker som kan påverka hur mycket vi minns av vår barndom, hur vi skapar våra minnen och hur vi delar med oss av våra minnen.
Hur vi skapar minnen
Det finns två typer av långtidsminnen. Båda spelar roll i skapandet och hågkomsten av våra barndomsminnen. När vi är småbarn är majoriteten av våra minnen implicita minnen. Men när vi blir äldre börjar vi samla på oss fler och fler explicita minnen. Vid sex eller sju års ålder blir vårt minne mer utvecklat och liknar en vuxens minne.
Implicit minne
Har du någonsin upptäckt att du går och sjunger på en sång utan att ha tänkt på det? Eller har du kanske gått hem till en vän utan att tänka på vilken väg du ska gå? Det här är exempel på när du har använt ditt undermedvetna minne, eller ditt implicita minne.
Ett implicit minne handlar inte om en viss tid eller plats – det är automatiskt och hjälper oss att utföra tidigare inlärda uppgifter utan att tänka på det.
Explicit minne
Har du någonsin gjort en att-göra-lista? Eller memorerat fakta inför ett prov? Minns du en favoritresa du har gjort? Det här är exempel på när du har använt ditt medvetna minne, eller ditt explicita minne.
Explicita minnen är detaljerade och inbegriper en tid och en plats. När du tänker på ett explicit minne för du aktivt in det i ditt sinne och minns den informationen.
Hur vi delar med oss av minnen
När vi väl har skapat ett minne är det bästa sättet att komma ihåg det att prata om det! Detta återberättande av händelsen befäster den djupare i vårt minne. Du kan berätta för någon vad som hände, skriva om det i en dagbok eller till och med spela in dig själv när du återberättar upplevelsen. Att dela med oss av vår upplevelse hjälper oss inte bara att minnas bättre, det kan också hjälpa oss att bearbeta bättre. Faktum är att om du delar med dig av något svårt kan det ibland hjälpa dig att läka från upplevelsen.
Genom att skriva ner dina upplevelser hjälper du dig själv att utveckla ett bättre minne. Men visste du att föräldrar, far- och morföräldrar eller vårdnadshavare också kan ha stor inverkan på hur väl ett barn lägger något på minnet? Tro det eller ej, ditt sätt att prata med ett barn om en upplevelse kan göra stor skillnad. Det finns två sätt att prata med ett litet barn. Ett sätt som kan hjälpa barnet komma ihåg mer levande, detaljerade tidiga minnen och ett annat sätt som kanske inte är till lika stor hjälp.
Fördjupande samtal
Att uppmuntra ett litet barn att prata om en händelse och fördjupa sig i detaljerna är det bästa sättet att hjälpa honom eller henne att komma ihåg sin upplevelse. Den här metoden kallas fördjupande samtal. Se till att ställa öppna frågor om vem, vad, var och när.
Här är några exempel på öppna frågor:
- ”Vad tyckte du mest om med vår resa?”
- ”Vad tyckte du om med båtresan?”
- ”Vad tyckte du om mer?”
- ”Berätta mer!”
Repetitiva samtal
När vi däremot ställer frågor som kan besvaras med ja eller nej eller ett ord, är det mindre troligt att barnet kommer ihåg händelsen. Den här metoden kallas repetitiva samtal. Försök undvika att endast ställa den här typen av frågor (men du kan ställa dem utöver de öppna frågorna), och försök att inte upprepa samma fråga om barnet inte svarar. Försök kanske formulera om frågan.
Här är några exempel på ja- och nej-frågor:
- ”Åkte vi båt?”
- ”Var det roligt?”
- ”Vill du göra det igen?”
Varför är barndomsminnen viktiga?
De minnen vi kommer ihåg från vår barndom kan påverka vår jagidentitet, de val vi gör och hur vi interagerar med andra.
Jagidentitet
De upplevelser vi har som barn kan forma vår identitet. Till exempel kan människor som överlevt orkaner tänka tillbaka på sin upplevelse och känna tillit till att eftersom de överlevde den svåra upplevelsen kan de möta andra utmaningar som kan komma i deras väg.
Ett annat exempel är hur någon kan ha tyckt om katter som barn, men efter att ha blivit riven av en katt är de ”inte längre en kattmänniska”. Vi bygger vår identitet utifrån upplevelser vi har och hur vi kommer ihåg dem.
Att fatta beslut
Våra barndomsminnen kan också vägleda vårt beteende och hjälpa oss fatta smartare och tryggare beslut. Om du till exempel låter vattnet rinna och badkaret svämmar över, kommer du troligen att tänka på det minnet när du fyller badkaret igen. Och chansen är stor att du inte låter det svämma över igen.
Utveckla relationer
När vi vill stärka relationer till andra eller skapa nya, kanske vi söker i våra barndomsminnen mer än vi inser. Om du till exempel tyckte om att laga mat med nära och kära och kände dig nära dem kanske du kommer ihåg det minnet och ber ditt barn laga mat med dig så att du kan stärka din relation till honom eller henne.
Minnen är viktiga. De leder oss till att skapa vår identitet, fatta eftertänksamma beslut och bygga varaktiga relationer. Soren Kierkegaard, en dansk filosof från det förflutna, sa en gång: ”Barndomen är som att begrunda ett vackert område när man åker baklänges, man blir verkligen medveten om skönheten i det ögonblicket, just i samma ögonblick som den börjar försvinna.”
Ju mer tid vi tar till att minnas, tänka efter och dela med oss av våra minnen, desto mer sannolikt är det att de minnena stannar kvar hos oss och hjälper oss växa.
