Tre oskyldiga erkännanden från en granskare

Först ett mindre ödmjukt erkännande Jag är en duktig granskare! Och jag tror att de flesta som granskar FamilySearch indexering kan säga detsamma. Vi är inte fullkomliga, men vi försöker göra vårt bästa. Vi läser indexeringsinstruktionerna. Vi indexerar buntar då och då för att hålla vår förmåga på topp. Vi kan citera de grundläggande riktlinjerna för indexering. Förutom reglerna kan några av oss erkänna att vi har ett par hemliga vanor.

Erkännande #1

Jag känner mig skyldig, men jag trycker bort den känslan för forskarnas skull.

Jag kämpar med att välja mellan vad två duktiga indexerare har angett. Jag vet att båda indexerarna gjorde sitt bästa, och ibland är inget av det fel men i det nuvarande indexeringsprogrammet måste jag välja mellan indexerare A och B när de inte är helt eniga. Det måste göras så att uppteckningen kan publiceras på FamilySearch.org. Även när jag tror att jag fattat rätt beslut enligt instruktionerna, tycker jag synd om den duktiga indexerare som jag inte håller med.

Erkännande #2

Jag behöver vägledning.

Jag kan inte granska helt själv. Jag vet inte allting. Jag kommer inte ihåg allting. För att göra rätt när jag granskar behöver jag hjälp och påminnelser. Jag förlitar mig på projektinstruktionerna, utbildningsresurserna på familysearch.org/indexing/help, lokalt support, andra indexerare, och FamilySearch Support för att få svar när jag granskar.

Erkännande #3

Jag söker på Google.

För inte så länge sedan granskade jag en brittisk begravningsuppteckning för ”den högvälborna grevinnan Emily Harriet Stanhope”. Det projektet hade inte fältet Titlar eller benämningar, men jag undrade om Stanhope ansågs vara ett efternamn eller del av en titel.

Emily Harriet Stanhope
© National Portrait Gallery, London

Jag sökte på Google. Jag upptäckte inte bara att Stanhope var hennes efternamn utan jag hittade också en bild på henne i National Portrait Gallery of London. Otroligt!

Jag upptäckte också att hon hette Kerrison som ogift, men jag indexerade inte det efternamnet eftersom det inte stod på begravningsuppteckningen.

Det är okej att använda de resurser som finns tillgängliga, så länge man rättar sig efter dokumentet.

Vilka är dina erkännanden som granskare? Kommentera här nedan.

      

Om författaren