För några år sedan stötte jag på ett ganska svårt forskningsproblem i mitt släktträd. Jag hade samlat en familj, men jag kom inte vidare på moderns sida. Jag saknade en del viktig information som kunde hjälpa mig i min strävan. På den tiden hade jag ett mycket späckat schema som inte tillät att jag satt i timmar och ögnade igenom film eller digitala bilder för att hitta informationen jag behövde. Det slutade med att jag släppte den grenen av släktträdet och fokuserade på en annan gren.
Omkring ett år senare bestämde jag mig att gå tillbaka till den här familjen igen. Efter att ha sökt bland indexerade uppteckningar på FamilySearch.org under några minuter förbluffades jag av hur snabbt jag hittade en vigseluppteckning som listade flicknamnet för modern i fråga, tillsammans med hennes föräldrar. Under året som gått sedan jag hade tagit paus från att söka efter den här familjen hade någon indexerat just den uppteckningen som jag behövde! Jag var så glad! Men mitt i glädjen kom jag ihåg att sända en liten bön till Gud, precis som vanligt, för att tacka honom för hans hjälp att hitta informationen jag behövde.
Då slog det mig: Gud var inte den enda personen jag behövde tacka. Plötsligt fick jag en stark önskan att tacka personen som indexerade den här vigseluppteckningen så att just jag kunde hitta den! Men hur kunde jag ta reda på vem den personen var? Det var omöjligt för mig att ta reda på det, men Gud visste vem det var. Då visste jag vad jag skulle göra: Jag bad till Gud och bad honom välsigna personen som indexerat denna uppteckning, vem det nu var. Jag kände stor kärlek till denna indexerare.
Plötsligt insåg jag att det var inte bara var indexeraren som hade fört denna uppteckning till mig, det var granskaren också! Plus alla människor på FamilySearch som förbereder uppteckningarna för publicering och alla andra som arbetade med den uppteckningen, från kameramannen som tog bilden av uppteckningen ända ner till den upptecknare som satt där med mina förfäder för så många år sedan med en penna i handen och skrev ner informationen som jag nu hade fått tag på. Ingen av dem kände mig, de visste inte ens vad jag hette, men de hade gjort något som betydde så mycket för mig. En känsla av kärlek och uppskattning för alla som bidragit till denna uppteckning överväldigade mig. Jag fortsatte be och bad att Herren skulle välsigna var och en av dessa personer för att de gjort sin del.
Nu har det blivit till en vana: Varje gång jag hittar en uppteckning som gör att en gren i mitt släktträd växer ber jag Gud välsigna indexeraren, granskaren och alla andra som förde uppteckningen till mig. Så om du känner ett extra lyft medan du indexerar eller granskar så kan det vara på grund av det. Det finns människor som ber för dig och tackar dig för ditt arbete. Kanske välsignas du bortom ditt indexeringsarbete: i din familj, med säkerhet, med hälsa. Oavsett hur du stärks tack vare ditt tjänande, glöm aldrig bort att det finns personer som mig som uppskattar dig, hejar på dig, tackar dig och ber för dig.
Hjälp till att elda på forskningen
Lär dig hur du kan hjälpa personer som Jennifer upptäcka viktiga detaljer i deras släkthistoria.
