Kevin Mitchell: Ger nytt liv åt förfädernas berättelser

Kevin Mitchell, släktforskningsfilmare, ler framför en bild av Jesus Kristus.

”Ge nytt liv åt förfädernas berättelser” är temat för Kevin Mitchells liv. Det är bokstavligen hans fokus i livet – och är en stor uppgift att utföra. Men det är en uppgift för hela familjen, så han får hjälp med att förverkliga sin vision. Han och hans fru och två söner (av totalt åtta barn) arbetar tillsammans för att ge liv åt berättelser genom filmer och skapar på så sätt ett levande arv efter dem som gått före.

Kevin Mitchell arbetar på filmer med sin fru och två söner.

Inspirerad av släktberättelser

Kevin Mitchell har alltid inspirerats av berättelser om sina förfäder. Han berättar om sin förfader John Pack, som startade University of Deseret (numera känt som University of Utah) i sitt eget hem och om sin morfars far som var stenhuggare för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas tempel i Nauvoo i Illinois. Han berättar också om inspiration från sin egen morfar Elmo Pack, som var rektor för Olympus Junior High School i Salt Lake City, Utah, och att han skrev släktberättelser som hans efterkommande kunde ha glädje av.

Kevin hävdar att ”vi alla har en film inom oss som vi kan skapa”, vilket är en spännande tanke. Var och en av oss – oavsett ålder eller bakgrund – har ”en film inom oss”. Men hur förmedlar vi den berättelsen?

Mitchells karriär som filmskapare

Kevin Mitchell verkar alltid ha varit intresserad av att göra filmer. Han studerade vid Brigham Young University där han tog examen i radio- och tv-journalistik, och han har dokumenterat historia ända sedan dess. Hans arbete har tagit honom runt om i världen och han har varit engagerad i några unika och spännande projekt under årens lopp, bland annat en dokumentär om den legendariske tränaren i amerikansk fotboll på BYU, LaVell Edwards.

Kevin Mitchells tv-serie Legacy West

Ett sådant projekt var hans dokumentärserie Legacy West från 1997 som handlade om vagnkaravanen västerut. Tv-serien följer en vagnkaravan som återskapade resan, de dagliga rutinerna och berättelserna om många pionjärer som korsade USA:s slätter från 1846 tills järnvägen byggdes 1869.

Kevin Mitchell vid en staty av pionjärerna.

Kevin Mitchell färdades i sin egen husbil (en modern ”täckt vagn”) och dokumenterade vagnkaravanens hela resa. Han levde pionjärlivet ”på ett enkelt sätt”, som han uttryckte det, och dokumenterade alla delar av det. Han såg utmaningarna, bakslagen och de problem som pionjärerna förmodligen stod inför. Men han kände och upplevde även upprymdhet och spänning i att resa – varje dag under resans 111 dagar. De filmade ett avsnitt för varje vecka på leden i realtid medan resan pågick. Sedan sändes varje avsnitt veckan därpå. 

De följde den ursprungliga leden som pionjärer i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga färdades på, och Kevin och hans team återskapade och dokumenterade olika scener som verkligen inträffade för alla dessa år sedan. Kevin berättar att precis som för de verkliga pionjärerna så utvecklade människor på den återskapade vandringen en gemenskap för att stötta varandra. ”Vi tror ofta att den ursprungliga pionjärupplevelsen var fylld av trauma och utmaningar, men det var mest ’ett stort äventyr’”, säger Mitchell. Efter resan 1997 med den återskapade vagnkaravanen sände Mitchell sjuttio avsnitt av tv-serien ”Legacy West” – snacka om att ge liv åt förfädernas berättelser!

Att göra och återskapa ”Charlies jul”

Charlie Floods ättling håller i ett originalexemplar av tidningsartikeln han skrev.

Kevin Mitchell har varit på rätt plats vid rätt tidpunkt vid många tillfällen. Några av dessa har varit uppmärksammade berättelser, men han har också fått glädjas åt de mer ovanliga berättelserna – berättelser om små familjer och personer som levde och dog i tysthet och som väldigt få kände till. Så är det med berättelsen om ”Charlies jul”.

Kevin Mitchell hörde först talas om Charlie efter att ha läst en artikel från 1983 i Deseret News med titeln ”Christmas I Remember Best” [Julen jag minns bäst], som återgav Charlies julberättelse nästan hundra år senare. I officiella uppteckningar var ”Charlie” Charles Floyd Flood, född den 20 juli 1917 i Omaha, Nebraska. Charlie var en av de där killarna som helt enkelt levde varje dag och gjorde så gott han kunde. Han var inte känd, men han var älskad av sin familj i flera generationer. Charlie föddes som son till Charles Albert Flood och Selma Alida Falk, som båda var döva, och var bekant med sorg och utmaningar. Charlies far dog när Charlie bara var en pojke – och efterlämnade modern att ensam försörja Charlie precis i början av den stora depressionen i USA.

Charlies hjärtevärmande redogörelse är en berättelse om familjens svårigheter och om hur en lokal butiksinnehavare i det tysta hjälpte den kämpande familjen varje år med en julgran. Och även om butiksinnehavaren inte kände till hela Charlies berättelse så var han en del av den och hjälpte Charlie med att få en gran till familjen till jul.

1984 gjorde Kevin Mitchell en video om den här berättelsen, och i december 2021 gjorde han och hans KINtv.com team en nyinspelning. (YouTube-videon nedan är på engelska, men du kan se den med översatta undertexter.)

De lade ner arbete på att göra videon autentisk genom att göra efterforskningar om de ursprungliga omständigheterna, dåtidens kläder och andra detaljer. Den ursprungliga Charlie fick vara röst åt och återge berättelsen och de kunde återskapa berättelsen med ett barnbarnsbarn som spelade rollen som pojken.

Huruvida världen kommer att se den här filmen spelar ingen roll. Charlies släkt kommer alltid att minnas honom eftersom hans berättelse från sin barndom väcktes till liv.

Hur du ger liv åt dina förfäders berättelser

Kevin Mitchell tror att alla släkter kan skapa videor om sitt förflutna, men han stöter ändå på många som tror att det är aktiviteter som bara de äldre kan ägna sig åt. ”Det är helt enkelt inte sant!” säger han. ”Släktberättelser och videoinspelningar bör vara en släkthändelse.” Och med dagens teknik vet ungdomar troligen mer än de äldre när det handlar om att skapa en film.

Charlie Floods ättling spelar honom i en video om hans barndom.

”Det behöver inte vara episkt”, säger Mitchell. Vi kan inte vara – inte heller behöver vi alla vara – Steven Spielberg för att skapa en hemmavideo. (För övrigt började Spielberg själv göra amatörfilmer med sin fars filmkamera på scoutaktiviteter.)

Mitchell, som nyligen vann videoproduktionstävlingen på RootsTech, har några tips för blivande prisbelönade videofilmare (eller åtminstone prisbelönade av släkten). I enlighet med sin filosofi att ”vi alla har en film i oss”, föreslår han följande plan för att väcka liv i berättelser om dina egna förfäder:

  1. Hitta en släktberättelse att återge. Det här kan vara så enkelt som att farfar berättar om ”den gamla goda tiden” för sina efterkommande och låter de unga veta att farfar också har varit ung. 
  2. Gör efterforskningar och kontrollera berättelsens äkthet. Leta rätt på berättelsens datum och information. Intervjua äldre släktingar som kan ha varit där när berättelsen ägde rum eller som kan känna till fakta. (Försök skilja berättelserna som förts vidare från verkliga fakta.) 
  3. Skriv ett manus och skapa ett bildmanus för berättelsen. Du kan göra det genom att skriva ett manus, rita upp det som ett bildmanus och sedan välja scenerna för filmen. Det hjälper dig att föreställa dig berättelsen innan du börjar filma. 
  4. Försök hjälpa din släkt att föreställa sig hur det ursprungligen såg ut: var det ägde rum, vilka som var där, vad det var som hände, vad som sades och när det hände. Finns den ursprungliga platsen för berättelsen fortfarande? Hur ser den ut nu? Hitta kläder som passar berättelsen och ta dig om möjligt till den plats där originalhändelsen ägde rum. 
  5. Be släktingar att spela rollerna i filmen. Hitta en förfader i rätt nedstigande led som kan spela huvudrollen eller vara berättarrösten, och använd andra släktingar i birollerna. 
  6. Filma skådespelet. Öva på scenen några gånger, men glöm inte bort att ha roligt. Njut av den här tiden tillsammans och låt skådespelarna leva sig in i händelsen och känna sina förfäders anda och berättelse. 
  7. Hitta ett sätt att visa videon för andra släktingar när du är klar med den. Det här kan ske vid en släktträff eller en familjesammankomst, eller så kan den delas via en länk på nätet.  
Några skådespelare vid uppsättningen av Charlies jul.

Det låter ganska enkelt, och det kan det vara. Mitchell äger nu sin egen studio (Mitchell Productions i Orem, Utah) där han skapar professionella videor. Men återigen, dina släktfilmer behöver inte vara professionella. Han säger att han ofta kan få personer som studerar till filmregissörer vid närliggande högskolor att regissera filmerna. De här studenterna har ofta skoluppgifter där de behöver skapa en video och de söker ofta efter en video att regissera. Han har börjat anställa professionell personal för ljudbearbetning och ljussättning, men han betonar att det inte är nödvändigt med dagens teknik. ”Till och med en bra mobilkamera fungerar”, säger han.

Och när du har skapat filmen säger han: ”Se till att dela med den med släktingar.” En bra plats att dela berättelser om våra förfäder är på FamilySearch.org genom FamilySearch Minnen. För närvarande kan man inte lägga upp videor i Minnen på FamilySearch, men berättelser och foton kan läggas upp för framtida generationer.

Kom ihåg att, som Mitchell påminner oss, ”vi har alla en film inom oss som vi kan berätta”, och vi kan var och en hjälpa till att ”väcka liv i berättelser om våra förfäder”. Det är vår utmaning. Så vad handlar din film om?

Författarens anmärkning: Kevin och hans fru ska snart ut på ett nytt äventyr. De har tackat ja till kallelsen att verka som missionärer för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i Finland. Under sin mission fortsätter han och hans fru med videoproduktioner.

Om författaren