Historiska uppteckningar har berättelser om våra förfäder som vi kanske inte får vetskap om på något annat sätt. Husförhörslängder, befolkningsuppteckningar, militärregister – alla öppnar dörrar till det förflutna. Vi får lära oss om våra släktingars dagliga liv och viktiga händelser, deras utmaningar och glädjeämnen. Historiska uppteckningar kan också hjälpa oss hitta släktingar som vi inte kände till.
Indexerare väcker de här uppteckningarna till liv åt oss. I stället för att vara inlåsta i ett arkiv är uppteckningarna nu bekvämt tillgängliga i våra hem. I stället för att i timtal lusläsa mikrofilmer kan vi nu snabbt hitta uppteckningar på våra datorer eller mobila enheter.
Tack, alla indexerare
Vi frågade våra användare hur någon uppteckning har hjälpt dem upptäcka en släktberättelse. De hade många berättelser att ge oss. Var och en är inspirerande och vittnar om det viktiga arbete våra volontärindexerare gör.
Ägna en stund åt att berätta hur en uppteckning avslöjade mer om din släkt och tacka de indexerare som gjorde det möjligt.
Här är era berättelser
”Något som är särskilt minnesvärt var när jag faktiskt hittade mina släktingar på en båts passagerarlista! Jag kunde knappt tro det! Där fanns en anfader med fru, deras tretton barn och flera barnbarn, varav en var min gammelfarmor Louisa som jag faktiskt har träffat. Enligt uppteckningen var hon fyra år vid ankomsten. Caption: Immigrationsregister för familjerna Baer och Mueller |
”Min gammelfarmor var ett av tolv barn, och under årens lopp har jag lärt känna alla hennes syskon genom folkräkningar och födelse-, vigsel- och dödsuppteckningar. Men i hela 18 år hade jag ingen information om hennes äldre syster Janet! Jag hade hennes födelsedatum i Skottland där alla var födda och på en befolkningsuppteckning när hon var 14 år. Efter det, ingenting. Det var som om hon försvunnit i tomma intet. En dag för omkring två år sedan fick jag ett tips om en vigseluppteckning med Janet i Quebec, Kanada. På FamilySearch.org kunde jag gå in i den ursprungliga vigseluppteckningen, och jag kontrollerade Janets föräldrar och att det här verkligen var hennes vigselcertifikat. Sedan upptäckte jag att hon hade flyttat till Kanada i tjugoårsåldern och gift sig med Edward. Ett år senare fick hon en son, Albert, som bara levde i några minuter. Jag kunde färdigställa hela släktberättelsen genom många fler ledtrådar, och med hjälp av indexerare och FamilySearch.org.” Caption: Edward och Janet Goddards gravsten |
”Jag indexerade immigrationsregister via FamilySearch. Jag såg ett släktnamn – Jack Caston – men tänkte att det måste finnas tusentals personer med samma namn. Sedan lade jag märke till att han kom till Förenta staterna strax efter mina farföräldrar. De var sefardiska judar som kommit från Turkiet under balkankrigen och under första världskriget. Sedan upptäckte jag att det var farmors kusin. Uppteckningen hade angett hennes adress som den adress han flyttade till i det sefardiska området i Seattle, Washington. Jag fick förstås också veta mycket mer om fysiska drag och annat som fanns på dokumentet.” Caption: Clara Caston Haleva från Rodosto, Turkiet, dog i Seattle, Washington på 1930-talet. |
”En dag när jag undervisade en användare om släktforskning bestämde jag mig för att använda min pappa som exempel på vad som fanns i FamilySearch.org. Jag gjorde en sökning på pappa och upptäckte en guldgruva av information tack vare att någon hade indexerat hans båts passagerarlista. Han var en av alla de missionärer som evakuerades från Östeuropa efter att bomber hade släppts över England. Vi hade vuxit upp med berättelser om hur pappa, tillsammans med Hugh B. Brown, hölls tillbaka under en lufträd. Vi vet att han kom tillbaka och fick i uppdrag att verka i Pennsylvania. När jag läste passagerarlistan för första gången såg jag namnen på minst 300 missionärer som var med på båten. Där fanns deras namn, ålder och hemort. Jag delade den här upplevelsen med min vän när vi arbetade i släktforskningscentret. Utan att veta det hade jag hittat en koppling till henne. Jag visade henne båtens passagerarlista och evakueringens datum. Sedan tog hon fram dödsrunan över sin farfar Ralph Griffin. Han var i England samtidigt som min pappa. Vi hittade honom på båten, och hon fick tillgång till hans dagbok. Hennes farfar befann sig inte bara på samma båt som min pappa, han var faktiskt pappas missionskamrat vid tiden för evakueringen. Bland pappas bilder fanns bilder på hennes farfar. I hennes farfars dagbok fanns bilder av och berättelser om pappa som jag inte hade. Alla upptäckter som jag gjorde blev möjliga tack vare någon som indexerat de där uppteckningarna.” Caption: Konferens i Altoona, 27 och 28 januari 1940 |
”Gud vare tack! Jag är så tacksam mot min himmelske Fader, generalauktoriteterna och kyrkans släktforskningsavdelning för indexeringsprogrammet och mot de tusentals indexerarna över hela världen. Fastän jag sökt efter mina rötter i 45 år finns det fortfarande nya dokument att upptäcka och knyta till mina förfäder. Så sent som förra året upptäckte jag mina gammelfarföräldrars hus i 1900 års folkräkning i Georgia. Dessförinnan hade under 20 år bott i Barton County, Kansas. Det här var något jag inte kunde ha hittat på egen hand. Och tack vare att den folkräkningen hade indexerats upptäckte jag var kyrkogården låg där de låg begravna. Det här programmet är verkligen inspirerat! Gud vare tack!” |
”Vi har alltid undrat var namnet ”Nudis” kommer från. Min farfar gav pappa namnet Nudis, och min bror, min kusin och mitt syskonbarn har samma namn. Efter att ha gått igenom flera uppteckningar upptäckte jag att hans namn egentligen var ”Newtie”, efter hans systers make Newtigate Folds. För sent för min bror.” Caption: Newtie Ogletree |
