Har du sett någons ögon lysa upp när de lägger till en förfader i Släktträdet? Har du känt kraften i någons vittnesbörd om att utföra tempeltjänst för en närstående på andra sidan slöjan? Det här är några av de ljuvaste upplevelserna av att hjälpa andra med tempeltjänst och släktforskning.
Å andra sidan har de flesta av oss förmodligen varit med om motsatt upplevelse: Vi nämner släktforskning och ser hur människor får glasartade blickar, eller så ser vi hur de hastigt drar sig tillbaka.
Hur kan vi hjälpa till att överbrygga klyftan mellan de här två attityderna? Hur hjälper vi andra att gå från ointresse eller till och med motstånd till entusiasm och glädje? Här är fem förslag:
1. Kom ihåg att släktforskning är ett andligt arbete.
Bönen har en nyckelroll. När du söker efter människor att hjälpa, be då Herren leda dig till dem som är förberedda. (Att lära andra att släktforska är i det här avseendet ungefär som att dela med sig av evangeliet.) Du kan också be om att hjärtan ska uppmjukas så att människor vill släktforska.
Anden spelar också en nyckelroll. Be om att Anden ska vägleda dig när du förbereder en personlig lektionsplan och när du träffar dem du hjälper. Följ Anden och uppmuntra dem du hjälper att göra detsamma. När vi fokuserar på Anden försvinner tvivel och rädsla. Det gör det också mindre troligt att vi förlitar oss på vår egen visdom. Anden gör all skillnad i släktforskning.
2. Gör upplevelsen personlig.
Ta reda på människors mål innan du träffar dem. Du kanske blir överraskad!. Skräddarsy din lektionsplan så att den uppfyller deras mål. Undervisa människor på deras nivå och på ett sätt som är intressant för dem. Håll lektionerna korta så att människor inte känner sig överväldigade.
John, en framstående nederländsk forskare, förberedde noggrant en lektionsplan för sitt kommande möte med Jason. Sedan bad han en annan hjälpare att granska den. Hennes insiktsfulla återkoppling fick John att ändra sin ursprungliga plan, som främst fokuserade på forskningsfärdigheter och översättning. Den nya planen fokuserade på att hjälpa Jason förstå bakgrunden till sina förfäders liv. Den innehöll också berättelser för att hjälpa Jason känna en koppling till sina förfäder.
När John och Jason träffades kände de båda Anden medan de pratade om Jasons familj. När Jason fick höra berättelser om sina förfäder berördes hans hjärta, och hans önskan att utföra tempeltjänst för dem ökade. Innan mötet var över hade han lagt till namn i Släktträdet och skrivit ut tempelkort åt dem.
3. Fokusera på upptäcktsupplevelser.
Att göra en släktforskningsupptäckt kan på ett kraftfullt sätt sammanlänka människor med deras förfäder. Det hjälper dem också att känna glädje i att utföra sina förfäders tempeltjänst.
Jill verkade som föreståndare för ett släktforskningscenter när hon kontaktades av en medlem i sin stav, broder Westwood. Han kände sig manad att be om hjälp med att hitta ett namn för en kommande pionjärvandring. Samtidigt tvivlade han på att Jill skulle hitta något eftersom hans släktträd var fullt.
Innan Jill började söka bad hon en uppriktig bön om att bli ledd till någon som ville ha templets välsignelser. Kort därefter leddes hon till en familj som saknade ett barn i Släktträdet. Genom att söka på nätet hittade hon gravstenen för det saknade barnet – en flicka som hette Winnie. Sedan sökte hon i den lokala tidningen och hittade en vacker minnesdikt skriven av Winnies sörjande far.
När Jill träffade broder Westwood vägledde hon honom genom samma upptäcktsupplevelse som hon hade haft när hon hittade den här saknade dottern, och sedan hennes gravsten och dikt. Broder Westwood var djupt berörd. Tillsammans kunde de lägga till Winnie i Släktträdet så att hon kunde beseglas till sina föräldrar.
Broder Westwood berättade senare hur han kände inför den här upptäcktsupplevelsen: ”Det som har gjort ett outplånligt intryck i mitt hjärta är minnet av den ande jag kände den dagen när vi träffades i släkthistoriska biblioteket så att [Jill] kunde visa mig hur hon hittade Winnie och hur man skriver ut ett kort, så att hon kunde beseglas till sina föräldrar. När vi tittade igenom olika webbplatser och resurser kände jag att jag började lära känna mina förfäder och att mitt hjärta höll på att vändas till dem.
4. Handled, men ta inte över.
När vi hjälper andra med släktforskning frestas vi ibland att göra för mycket för dem. Vi kan till exempel lägga till namn och källor i Släktträdet i stället för att låta andra lära sig genom att själva utföra arbetet. Eller om de inte gör något tillräckligt snabbt på datorn kan vi ta musen och göra det åt dem.
Lola bad om hjälp av en handledare, men istället tog han över och gjorde allt. Han gick snabbt från skärmbild till skärmbild, och hon visste inte vad han gjorde eller varför. Efteråt insåg hon att hon inte hade lärt sig något som kunde hjälpa henne utvecklas i att släktforska.
Vi undervisar på bästa sätt när vi hjälper andra få erfarenhet och självförtroende så att de kan hitta egna släktnamn. Den kan kräva tid och tålamod. Men det är troligare att människor känner glädje i släktforskning när de är deltagare och inte bara åskådare.
5. Betona båda delarna av välsignelsen.
I ett tal under generalkonferensen i april 2017 lärde president Henry B. Eyring: ”När ni … följer maningarna att utforska er släkthistoria, upptäcker ni kanske att en avlägsen släkting delar några av era ansiktsdrag eller ert intresse för böcker eller er talang att sjunga. Sådant kan vara mycket intressant och till och med upplysande. Men om ert arbete slutar där kommer ni att känna att något saknas. Det beror på att det krävs mer än bara varma känslor för att samla och förena Guds familj. Det krävs heliga förbund som ingås i samband med prästadömets förrättningar” (”Att samla in Guds familj”, Liahona, maj 2017, s. 21).
Liksom dopet inte är fullständigt utan konfirmation är släktforskningsarbetet inte fullständigt utan tempelförrättningar. Den största glädjen får vi och våra familjer genom de heliga förbund som finns i templet.
När människor upplever glädjen i tempeltjänst och släktforskning stärks deras vittnesbörd. De får en större önskan att prioritera tempeltjänst och släktforskning i sina liv. När de gör det hjälper de till att samla in Guds familj och ge otaliga välsignelser till sina familjer på båda sidor om slöjan.
