Ari Wilkins: Släktforskare, lärare

Släktforskning kan var något som du oväntat börjar tycka om. Många framstående släktforskare kan vittna om det. Ta Ari Wilkins, som började sin karriär inom inredningsarkitektur och arbetade med det i 10 år. År 1998 dog hennes farfar, som hade berättat släktlegender för henne. Fram till dess hade hon kanske tagit berättelserna för givna. Plötsligt kände hon att det var bråttom att skriva ner allt som han hade berättat för henne och bevisa berättelserna. Det var där intresset för hantverket började. I dag är hon släktforskare och föreläsare på heltid.

”När jag började skriva ner berättelserna och skapa ett släktträd gick jag en kurs i släktforskning. Jag blev helt enkelt beroende. Jag tänkte: Skulle det inte vara coolt att få betalt för att göra det här, och göra det hela dagen lång? Spola framåt 5 år, då jag blev uppsagd inom arkitektur och fick en tjänst på biblioteket. Det var mitt första steg in i den professionella släktforskningen. Och det var ett första steg mot min kärlek till släktforskning”, förklarade Ari.

Ari växte upp i amerikanska södern där hennes fars företag tog familjen till olika orter genom åren. ”Min pappa ägde bilfirmor. Han ägde en i 4 eller 5 år och erbjöds sedan en annan möjlighet, och vi flyttade igen. Jag kände aldrig någon anknytning till någon särskild plats”, säger hon.

Familjen flyttade från North Carolina, där hennes fars familj bodde, till Louisiana när hon skulle börja på high school. Det var bara en plats som han valde på måfå i en lista där han kunde ha en bilfirma, minns hon. Det betydde inte så mycket för henne just då, men det ändrades senare när hon lärde sig mer om släktens historia.

Familjen i berättelserna

”När jag började forska [efter hennes farfars död] insåg jag att en av mina förslavade förfäder, [hennes farfars farfar] hade förts till Louisiana och stannat där under en tid. Han användes som säkerhet för ett lån. Han hade bott i samma område i Louisiana som vi bodde i. Vi bodde där medan jag gick i high school och jag trodde aldrig att vi hade några riktiga Louisiana-kopplingar till platsen där vi bodde. Jag visste att mammas förfäder var från Louisiana, Georgia och North Carolina, men jag visste inte att pappa också hade kopplingar dit”, säger hon.

Det visade sig att hans historia där var omfattande, och med tiden började hon känna en samhörighet med området. En gång inbjöds hon av en släktforskarförening att hålla i ett seminarium i Alexandria i Louisiana. Hon bodde på ett ”rum och frukost” på mark där hennes farfars förfader hade varit förslavad.

En av berättelserna som Ari återgav handlade om en förfader som hittade en del av Blackbeard’s gold [Svartskäggs guld] på sin mark när han var ute och planterade. Hon sa att berättelsen gick in i ena örat och ut genom det andra när han återgav den.

”När farfar gick bort tyckte jag inte att det fanns någon trovärdighet i den berättelsen. Men jag bestämde mig för att göra efterforskningar om den förfadern. Jag hittade artiklar i lokala dagstidningar om hur han hittade guldtackor på sin mark i Beaufort County. Det var där Blackbeard hade bott. Eftersom det var ett så fantastiskt och rikt fynd kom folk från det amerikanska myntverket i Washington DC dit för att göra undersökningar.

Den berättelsen var så långsökt att jag tänkte: Jag kan inte tro att det är sant. Och ändå var det det”, säger hon.

Bestående släktband

Trots familjens flyttar lärde Ari känna sin farfars bröder - hennes farfars far kom från en familj med tio barn. Han gifte sig med ”grannflickan” som han hade känt hela sitt liv, i det lilla samhället Roper i North Carolina. Hon säger att det verkade som om hennes familj var släkt med alla på orten.

”Varje gång någon kom in genom dörren medan jag var där tänkte jag bara: Vi är förmodligen släkt. Jag visste vad personen hette men inte hur vi var släkt. Jag antog bara att vi var släkt”, säger hon.

Berättar det hon vet

Ari säger att andra i hennes familj är intresserade av släktforskning, men inte lika mycket som hon. ”Andra älskar att höra vad jag har hittat och berättelserna som hör dit. De älskar att följa mig på Instagram. Jag har ett särskilt Instagram-konto för det här. Jag lägger upp bilder och berättar om olika släktingar”, säger hon.

Ari delar generöst med sig av sin expertis. Hon håller kurser på platser som Texas Institute for Genealogical Research (TIGR), Institute of Genealogy and Historical Research (IGHR), Salt Lake Institute of Genealogy (SLIG) och Genealogy Research Institute of Pittsburgh (GRIP - nu en del av National Genealogy Society). Hon deltog också på RootsTech 2017 eller 2018 i en av de livestreamade mötena, säger hon. ”Det var en otrolig upplevelse – att från att vara en verkligt introvert person ställa sig på en scen för en utsändning som når hela världen! Det var då jag insåg att jag skulle hoppa i med båda fötterna. Det var en otrolig upplevelse!” säger hon.

Hon talar ofta om att forska efter plantager i södra USA före amerikanska inbördeskriget och att rekonstruera samhällen med hjälp av Sanborn Maps, folkräkningsregister och stadskataloger. De här är populära ämnen, men hennes erfarenhet och utbildning gör att hon kan behandla många andra ämnen lika bra.

Hon hittar sätt att sortera och analysera uppteckningar på ett effektivt sätt. När hon gjorde afroamerikansk forskning upptäckte hon att det gick bra att organisera förslavade släktingar med hjälp av kalkylblad. ”Det är så lätt eller svårt som du vill att det ska vara. Det är vad jag alltid säger till andra. Om de forskat fram låt oss säga tio personer mellan 1840 och 1880 och gör en tidslinje över var de var och vad de gjorde, kan det vara vägledande i sökandet. Jag hade ett dokument med 300 förslavade personer. Jag försökte hålla ordning på allihop. Det blev väldigt omfattande – men det behövde inte vara så komplicerat som jag gjorde det till.”

I ett fall behövde hon till exempel skilja mellan fem män som hette Ben, fem kvinnor som hette Hasty, en gammal Cyrus och en ung Cyrus. ”Jag förvånades över hur många namn som användes om och om igen. Jag hade många dokument. Jag behövde hålla reda på namnen och i vilka dokument jag hittade dem.”

Särskilda tips

Ari säger att nyckeln till att hitta detaljer om förfäder är att vara nyfiken.

• Undersök alla möjligheter och tänk på att inte bara bygga en direkt släktlinje eller ett släktträd som enbart fokuserar på en person. Var nyfiken på mycket annat än hur långt bakåt du kan komma när det gäller att bygga din släktlinje.
• Organisera släktfoton som kan ge viktiga ledtrådar om släktskapsrelationer och platser.
• Ta reda på vad dina förfäder upplevde när de levde. Släktforskning handlar om att ta reda på vilka ens förfäder var och vilka svårigheter de mötte.
• Ha tålamod med din forskning. Det kan vara något du arbetar på i sex månader och sedan lägger åt sidan om du vill, men att fortsätta kan vara givande. ”Jag har forskat i mer än 25 år och är fortfarande inte klar. Det finns alltid olika perspektiv att närma sig forskningen från. Det finns mer att ta reda på.” Och, tillägger hon, ”man tror att man har uttömt alla källor, och så får man nya uppteckningar från FamilySearch”.
• Leta efter kringliggande detaljer. ”Jag lärde mig om hur vädret påverkade en förfader. En av mina förfäder förlorade mark i en orkan 1918 i Louisiana. Genom att forska i andras redogörelser för händelserna upptäckte jag att de var förödande. Personer beskrev det slags förlust och förödelse de upplevde.”
• Använd kartor Ari tycker om att använda Google Earth och lägga till genomskinliga lager för att få mer information. Till exempel:
  
  • Att spåra hus och grannar genom på varandra följande folkräkningar för att se hur ett kvarter förändras och vem som bor granne kan vara upplysande.
  • Stadskataloger är också bra. De kan användas för att se hur grannskap förändras från år till år snarare än från ett årtionde till nästa.
  • Sanborn Maps går tillbaka till 1800-talet. Till en början avbildade de affärsdistrikt. Med tiden spred de sig mer till bostadsområden. De kan visa ett litet område av en stor stad – kanske fem eller sex kvarter.

Att vara nyfikenhet på sina förfäders förflutna kan resultera i en växande fascination för släktforskning och en känsla av samhörighet med dem som kom före.